Bomgatan - Bomgatan - Vilans Vänner




1952


Bomgatan


2008



Vy från Bomgatan 7 mot Långebrogatan. Baksidan av Malmströms och Rybos.

De flesta av de äldre fotona på sidan har ställts till förfogande av Anita Wik, f Andersson


Bomgatan från Vilans torg



Bomgatan från Bryggerigatan mot ängen


Redelins



HISTORIK ÖVER BOMGATAN 7
Av Anita Wik


Bomgatan 7 i hörnet av Bryggerigatan. Huset byggdes till med en våning 1912. 		Min farfars far Järnsvarvare Anders Andersson lät uppföra detta hus. I hans digra anteckningar, kan jag läsa följande:

” Afbetalt till C. P Nordström å det oss emellan upprättade Byggnadskontrakt summa 100 (etthundra) kronor hvilket är afskrifvet på kontrakten den 28 April 1890.”

Den 1 augusti kan jag läsa följande:

"Köpt 7 rullar tapeter till gafvelrummet samt en rulle för bårder opeomkring tillsammans 1,30 kontant.”

Summorna säger kanske inte så mycket om man inte har kännedom om inkomsterna. Enligt hans noggranna bokföring kan jag konstatera att han hade en ”årsförtjänst” på 880 kronor och 74 öre, av detta betalade han till sjukkassan 19:33/år. Huset bestod av fyra lägenheter, varför han kunde hyra ut tre av dessa, en för 7:75, en för 4:- och en för 8:33 per månad. Han lät även bygga en fristående tvättstuga med inmurad tvättgryta vilket var en lyx på den tiden.


Bomgatan 7 från Bryggerigatan.


Bomgatan 7 omkr 1900 		Anders Andersson var född 1853. Elna, hans hustru, 1854. Dom fick sönerna Oskar 1879 och Axel 1886, dom fick även en dotter Hilma 1882, som dog 1899.

Anders Andersson var en mycket aktiv man inom IOGT, var med och startade logen på Hvilan, samt ett bibliotek, anteckningar finns om inköp av böcker från en Littorin, kan var samma som drev bokhandeln i Kristianstad.

Både Axel och Oskar bodde kvar i huset efter giftermålen. Båda pojkarna gick i sin fars fotspår och var järnsvarvare, först på Ljunggrens verkstad där Anders arbetade, sedan på Långebro mekaniska. Axel gifte sig med Tilda, som var född 1882. Dom fick barnen Adina, Stig (min far), Elsa och Inga. Farmor Tilda dog 1943 och farfar Axel dog 1951.



Anita tillsammans med sin mor och far 		År 1951 tog far över efter farfar och vi flyttade till Bomgatan 7. Det var då jag blev Vilansbo i fjärde generationen.

Mina föräldrar Granitslipare Stig Andersson född 1912 avled 1978, var gift med Anna-Greta född 1915 och avled 2001. Jag är enda barnet och jag föddes 1944, då bodde vi på Föreningsgatan i Kristianstad.

Jag vet att man tidigt 60-tal planerade att Vilan skulle vara industriområde, därför fick man som fastighetsägare inte bygglov för renoveringar och moderniseringar, på så sätt tvingades indirekt många att sälja och flytta.

1966 köpte Kristianstads kommun upp fastigheten men det dröjde ända fram till 70-talet innan Bomgatan 7 revs.

Anita Wik född Andersson



Från Rubergs mot Bryggerigatan. Bomgatan 7 till höger, Möllerströms till vänster.
Bomgatan 7 sett från ängen. Lindgrens närmast hitom nr 7 är rivet.
Lindgrens gård med Bomgatan 7 i bakgrunden.
Utanför Lindgrens hus vid översvämning på 1930-talet.


Själva hörnet av Bomgatan 7 mot Bryggerigatan.
Vy västerut från Bomgatan 7 mot Bryggerigatan 2, 4 och bryggeriet.
Ebba, som var gift med Ola Holmkvist i Bryggerigatan 2 och Siri Stålberg, som bodde med make och de två barnen Rolf och Lola på Bomgatan 7 fram till 1952.
Gravören Birger Redelin på Bomgatan 3. Till vänster sitter Margareta, dotterdotter till Lindgren på Bomgatan 9.



Bengt Jönsson minns Bomgatan

För mig var Bomgatan något av "vägen ut" från Bryggerigatan, kan man säga. Skulle man till stan eller bara upp till biblioteket, posten, Malmströms, Österbergs eller stationen, så gick man Bomgatan till höger upp till torget. Till Vilans skola eller Mårtenssons, Havannamagasinet, Ericssons, eller om man hade något annat ärende västerut valde man Bruksgatan.

Hur Bomgatan fått sitt namn, vet nog ingen riktigt säkert, men jag minns, att äldre personer sa, att det en gång i tiden funnits en gränsbom ungefär vid Vilans torg och även en vaktstuga. Där fick man betala tull för varor, som man förde in till staden. Då det västra brofästet i gamla tider bör ha befunnit sig någonstans i höjd med detta ställe, håller jag inte teorin för otänkbar. Namnet har i varje fall inget med järnvägsbommarna längre österut att göra, det är min övertygelse. Dessa bommar tillkom inte förrän efter 1919, då järnvägsbron in till Kristianstad byggdes, och Bomgatan måste ha funnits minst ett par, tre decennier innan dess. Den lär knappast ha bytt namn med anledning av järnvägsbommarnas tillkomst ett par hundra meter därifrån.


Här någonstans kan bommen ha funnits. På bilden syns ett hus i sluttningen ned mot Bomgatan efter den Nybergska fastigheten. Det kan ha haft med bommen att göra. Någon bom är inte lätt att upptäcka på bilden, som gissningsvis är från tiden runt sekelskiftet. Klicka på bilden för förstoring!

Ur Kristianstadsbladet 1902 har denna notis saxats. En bom fanns alltså.


När man vikit av till höger mot torget, passerade man först det jag har uppfattat som gamle Möllerströms f d skomakeriverkstad, en låg träbyggnad längs gatan med en dörr in till verkstaden. Det bör ha varit Bomgatan 5. Jag kan inte minnas någon verksamhet där, men gamle Möllerström kommer jag ihåg svagt. Han bodde här med sonen Ville och hans familj med frun Kerstin och barnen Bertil, Birgitta, Agneta och Torsten, som var någorlunda jämnåriga med mig inom en marginal på ca tio år. Den där dörren var en genväg in till Möllerströms gård i stället för att man valde att runda hörnet och gå in från Bryggerigatan. Jag har för mig att det ringde i en klocka, när den öppnades.