Leifarvidsson - KBS - Kristianstads historiska bilder

Leif Arvidsson, f 1943 i Hammar

Leif och Bengt-Göran Jönsson är kusiner på fädernet. Leifs far hette Arvid Jönsson och var på slutet
av sitt yrkesliv chaufför på Thermotransport som levererade mat till bl a skolor åt KBS (Scan).

Till en skrift som presenterar nio KBS-anställda



leifarvidsson.jpg Jag började på KBS den 12/5 1961 som konservarbetare. Konserven var en stor avdelning på den tiden . Jag blev anställd av Einar Jönsson, då pers.chef.

KBS-sortimentet var stort med massor av olika produkter som tex. köttbullar, pannbiff, norrlandspölsa, kördes varje dag, grisfötter, knorr, salta biten, leverpastej, korv i både 80-burk och 40-burk, skinnfri korv som vi kallade ”mumsingar” låg 8 i varje burk.

När vi gick med i Tre kök blev sortimentet mindre, men samtidigt blev det större kvantiteter av dom produkterna vi körde.

Min huvudsakliga sysselsättning var kvarn och snabbhack, där all köttbullssmet och pannbiffssmet blandades. Vid en kampanj 1963 körde vi köttbullar dygnet runt, nattskiftet hade jag och Gösta Karlsson ifrån Kiaby, som tidigare hade jobbat som ladugårdsman på Bengtsro i Bäckaskog.

Chef över charkfabrik, konserv, koken och charkexp. var Ragnar Larsson, konservmästare var Sven Mattson från Mörrum. Han hade en etta på Beckhovsgatan, han åkte hem till Mörrum om helgerna där hans fru drev hotellet.

Förman i konserven var Östen Mårtensson, känd handbollsprofil med många allsvenska matcher bakom sig. Vi var ett härligt gäng som upplevde den gamla KBS-andan. Många av dom som jobbade där bodde på Långebro Odal eller Hedentorp, jag kan nämna några som jag kommer ihåg.

En som hette Nisse Hägg glömmer jag aldrig, han hade en enorm röst och var en mästare på att joddla, jag är helt övertygad att om han hade fått sin röst skolad så hade han blivit något stort. Han hade faktiskt ett förflutet i Bromölla manskör.

Nils ”Önnestad” Nilsson, en tuffing, som jag senare jobbade ihop med när vi startade hundmatsfabriken i nya slakteriet 1964. Han var gift med Elsa, Bodde på Tärnevägen i ett inrett uthus.

Ingvar ”Tjotta” Olsson, var en av dom som jobbat längst i konserven, var en snäll och trevlig kille med världens häftigaste skratt, han bodde på bryggerigatan, tror jag, han var gift och hade en dotter.

N.H Nilsson, ”Gubben”, skötte autoklaverna där alla burkarna konserverades, varje kväll fick någon stanna kvar för att ta ut dom sista koken, det kunde bli till klockan 20-21. Vi hade ett rullande schema, så man hade en kväll var 9:e, 10:e dag. ”Gubben” bodde på hedentorp.

Ytterligare några namn:

Gunnar Nilsson från Vinslöv. Jan Åfeldt gift med Marianne som jobbade i etiketteringen. Hasse Lövkvist gifte sig med Karin som jobbade i konserven.Kurt Karlsson från Gärds Köpinge, ungkarl. Kennet Linderot, slutade, fick jobb i Olofström i några år, men kom tillbaks senare och jobbade då i rökarna. Martin Wendel från Nosaby, gift, en son Tord, som gick i samma klass som min bror Thore. John Trevett, som var med vid landstigningen i Normandie, som så olyckligt miste armen i konserven. Gift med Majsan som jobbade på Epa, dom har två pojkar.

I ett hörn i konserven höll ett skinkgäng till, dom skar till skinkor i olika storlekar som sedan konserverades såldes till restauranger. Gänget bestod av: Ivar Ågren Vä, Sigge Caner. Gert Arvidsson, Min bror. Göran Björk Bäckaskog. Folke Mårtensson Kristianstad, Även fastighetsägare. Zemer Stålberg, Fackgubbe, löneförhandlare. Bertil Borgström, även han fack- och löneförhandlare. Detta gänget tillhörde styckningen, och dom tjänade mycket mer än vi, kommer jag så väl ihåg.

I konserven jobbade även ett antal damer, som jag ska försöka komma ihåg:

Brita Linderot huserade i grytrummet med stor auktoritet. Rut Åström bodde först på Hedentorp senare på Långebrogatan, sonen Lars känd handbollsdomare. Anna Andersson, bodde någonstans på Långebro. Britt som jobbat i smör o ostaffären. Signe ? Agnes Nilsson. Erika Skottke. Kåla-Nea. Mona Från Fjälkinge. Svea? Anna Lind med sonen Jan(Moje) även en dotter som jobbade där, glömt namn. Karin gift med Hasse (då). Där var nog flera men dessa kommer jag ihåg

På hösten anställdes ett 20-tal tanter till kåldolmskampanjen, dom höll endast på med kåldolmstillverkning och vad allt det innebar till färdig burk. Min Mormor Tekla Persson var anställd en säsong 1961.

1964 stod det nya slakteriet klart, då flyttade jag och Önnesta-Nisse ner i den nya hundmatsfabriken. Vov och Hundkäk hade blivit storsäljare i början på sextiotalet. Vi hade kört hundmat tidigare en gång i veckan i en gammal dragig luda på gården. Det var fantastiskt att flytta in i nya stora lokaler med nya maskiner. Jag och Nisse började där strax efter invigningen av slakteriet, där var också två damer som var i packrummet. Inez Olsson från Vä och Inga ? från Vanneberga. Vår chef var Thure Danielsson, slaktchefen. Produktionschef var Christian Walltenberg, en kreativ o krävande person, som jag hade många bataljer med. Han kunde vara mycket tuff, men jag uppfattade honom som mycket rejäl och rättvis. Hundmatsfabriken byggdes ut med åren, och fler anställdes.

Jag lärde ju känna många personer i slakteriet under de åren, Hundmatsfabriken låg ”granne” med fettsmällteriet, tarmrenseriet och rävabon. I fettsmälteriet jobbade Olle Mårtensson och Charles Carlsson. Olle var liksom Östen välmeriterad handbollsspelare Charles son Leif arbetade också på KBS. I tarmrenseriet huserade Walter Theideman som chef, hans bror Kaj jobbade också där, även en skolkamrat till mej som hette Bengt Eklund, som tyvärr blev ihjälkörd en vintermorgon utan för sjukhuset när han var på väg till jobbet på cykel. Där var en tre fyra till som jag inte kommer ihåg namnen på. I rävabon höll Dahl till, han förpackade biprodukter som sedan gick till minkmat.

Nisses farbror Stig Nilsson blev anställd efter en tid, en duktig karl från Önnestad, ungkarl, bodde ihop med sin två systrar. Jag minns en gång när Stig bet huvudet av en levande mus, antagligen för att imponera på damerna i packningen, dom höll på att svimma när dom såg det.

Till historien hör att vi hade kommit över en burk med Frankfurterkorv som vi värmde och skulle äta, men Stig ville inte ha, för som han sa "man vet aldrig vad för skit dom har stöppat i den korven". Jag var där till -67 eller -68

1967 gjordes en arbetsledartest på KBS (se sidan 35 i KBS-mappen). Där antogs 6 st till vidarutbildning genom hermodsstudier och internatutbildning ett antal veckor på LRFs internatskola på Sånga-Säby utanför Stockholm. Jag och min bror Gert blev antagna. Sen kom jag till storköket, och fick hand om skolmatstillverkningen och fick lära känmna många nya trevliga personer. Men det får bli nästa story om min tid på KBS.