|
Hans Duvander om Svenska Ãggexporten
2008-02-12 Samtal med Hans Duvander i hans hem i Degeberga, 5 mars 2007.
Namn: Hans Duvander Hans Duvander började som sextonÃ¥ring jobba hos Enoch Flygare och Svenska Ãggexporten i Degeberga. För att bevara ägg som inte blivit sÃ¥lda fanns det stora bassänger i källaren där överblivna ägg konserverades. - Jag har för mig att vi kallade det att preservera ägg. Osläckt kalk hälldes i vattnet, jag tror det rörde sig om tvÃ¥ hektoliter kalk i varje bassäng och en säck med krita. När kalken hälldes i började vattnet koka. I botten fanns ett rör som kunde vevas runt med hjälp av en vev för att kalken inte skulle ligga pÃ¥ botten. När vattnet slutat koka kom en expert och kände pÃ¥ vattnet om det var rätt mängd kalk. Det skulle kännas glatt mellan fingrarna annars fick vi hälla i mera kalk. Vi fick ofta springa och veva för att röra om i kalken. När kalkvattnet var klart skulle äggen ned i bassängerna. Varje ägg knackades försiktigt för att höra om det var sprucket. Export till England - Därefter la vi ned äggen i bassängen sÃ¥ de täcktes av vattnet. Ãggen höll sig bra sÃ¥ länge de hölls under ytan. FramÃ¥t jul plockade vi upp dem med hjälp av smÃ¥ flätade korgar och sÃ¥ spolade vi av dem kalkvattnet och la in dem i ett rum med fläkt för att de skulle torka. De konserverade äggen gick främst pÃ¥ export till England. De blev lite gryniga i vitan vid kokning men annars smakade de som normala ägg. Staten kom med en propÃ¥ att äggen inte längre skulle konserveras utan de skulle förvaras i kylhus. Svenska Ãggexporten köpte ett kylhus i Trelleborg. - Men kylan höll inte lika bra som att preservera dem. Vi fick slänga över hälften av dem som förvarats i kylhuset. Ãggen som skulle pÃ¥ export sorterades för hand och 100 ägg skulle väga en fastställd vikt. Det tillgick pÃ¥ det sättet att plattan de packades pÃ¥ var taravägd (avdrag för förpackningens vikt) och sedan fick vi ersätta smÃ¥ ägg med större eller tvärtom för att fÃ¥ exakt vikt. Lanthandlarna samlade in äggen Insamlingen av ägg skedde mestadels genom lanthandeln. Enoch Flygare startade sin äggförsäljning redan 1902 och gjorde avtal med lanthandlare att smÃ¥bönderna kunde lämna in ägg i affären. Ãggen skulle stämplas för att kunna härledas till rätt producent. - I den gamla tidens lantbruk var det kvinnorna som hade hand om smÃ¥djuren och tog hand om äggen. De lämnades till lanthandeln och kvinnorna byte oftast mot mat. Enoch Flygare skapade nu uppsamlingsplatser hos lanthandlarna som tyckte det var en utmärkt organisation de fick en förmedlingsavgift för varje kilo de samlade in. - Jag tror att det var kring 5 öre kilot under de tio Ã¥r jag jobbade där. Köpa nyslaktad höna Vissa äggproducenter sÃ¥lde direkt till Svenska Ãggexporten och Enoch Flygare köpte även in levande höns som hade värpt färdigt. - Dessa höns förvarade han i det utrymme som blev under ett magasin som stod pÃ¥ höga stolpar för att komma i brygghöjd. Detta utrymme inhägnades och där fick hönsen leva i väntan pÃ¥ nÃ¥gon köpare. Folk i trakten kom ofta och köpte en levande höna som skulle bli hönsasoppa eller en god söndagmiddag. Med en lÃ¥ng stÃ¥ng med en ögla i änden fÃ¥ngades utvald höna in. Eller som Bo Swenson skriver i Minnen frÃ¥n Degeberga del 1, sidan106: "Lilla Mars" stod pÃ¥ stenplintar. Utrymmet under byggnaden brukades som tillfällig vistelse Ã¥t inköpta höns. Som skydd för djuren fanns brädelämmar vid ett par av sidorna. Vid resten fanns kraftigt nät. DÃ¥ nÃ¥gon köplysten kund anlände för att införskaffa söndagssteken, fÃ¥ngade Viktor Mattsson in det motsträviga djuret med en stÃ¥lkrok. Hönan slaktades och överlämnades till kunden. Färskt sÃ¥ det förslog. Det klassiska huset med trappstegsgavel som ligger precis i svängen vid infarten till Degeberga frÃ¥n KristianstadshÃ¥llet har Hans Duvander hört en berättelse om hur det kom pÃ¥ plats. Rev hus i Malmö som byggdes upp i Degeberga - Det var vid Baltiska utställningen i Malmö 1914. Efter utställningen fick hugade lägga anbud pÃ¥ husen. Enoch flygare la ett bud pÃ¥ ett hus och skickade ned tvÃ¥ män att riva det och packa pÃ¥ järnvägsvagnar. Jag har kommit ihÃ¥g hur mÃ¥nga men inte just nu. En byggmästare i Degeberga hade tvÃ¥ grovarbetare lediga och de fick jobb med att sortera och rensa alla bräder frÃ¥n spik. En del av huset murades med Vittskövletegel där skulle bli personalbostad. Resten byggdes av trä och där blev äggpackeri. Ont om mat Under kriget var det ont om mat sÃ¥ alla idéer välkomnades. PÃ¥ 40-talet hade Enoch Flygare köpt ett fryshus av Holmgrens pÃ¥ den plats där nu KronfÃ¥gel ligger. Tidigare hade företaget haft en liten lokal pÃ¥ Näsby industriomrÃ¥de. - Vi fick in en förskräcklig massa kaniner. Fryshuset behövde renoveras. Vi hade kaniner lösspringande pÃ¥ golvet i en sidobyggnad. Jag var 20 Ã¥r och lite blödig och blev satt att slakta kaniner. Efter en dag gav jag upp. Kaninerna skulle slaktas enligt Svenska Ãgghandelsförbundets regler. Först fÃ¥nga kaninen sedan ta upp den pÃ¥ ett bord och slÃ¥ den hÃ¥rt i huvudet sÃ¥ den blev bedövad. Därefter skulle jag sticka en kniv i halsen för att tappa ut blodet och sedan dra av skinnet. Ãven skinnet över huvudet sÃ¥ det gick att se att det vara en kanin och inte en hund eller katt vi slaktat. Det fÃ¥r gÃ¥ hur det vill men jag orkar inte med detta, tänkte jag för mig själv. Hans Duvander blev egenföretagare 1946 och började istället köra bil för Svenska Ãggexporten. Leif Börje-Frid |