Långebro - Vilans Vänner

På denna bro cyklade jag till läroverket varje skoldag i åtta år, morgon, middag och eftermiddag. Lägger man därtill alla andra passager till fots eller i bil, så blir det ett oändligt antal gånger som jag korsat Helgeå denna väg. Till de andra tidigaste tillfällena hör de tidiga mornar som mor bar mig till Uddegården, Yllefabrikens dagis, alldeles i slutet av 1940-talet. Vintertid kunde det vara svidande kallt och blåsigt på bron.

På Finlands bryggeri jobbade min far en gång i sin tidiga ungdom. På Lastageplatsen 3, det stora huset, bodde en av mina klasskamrater i första ring, Marie-Louise Braunstein. I samma hus bodde visst brandchefen, Hällebrand. Det var ett "fint" hus.

Vid kajen kunde man vissa mornar köpa färsk sill i båtar som kom upp från Åhus. Det blev senare förbjudet av hälsovårdsmyndigheterna. Folk stod ofta och metade eller fiskade med kastspö på kajen.

Hos fru Hägg vid den lilla bron över kanalen ned mot Yllefabriken kunde man hyra ekor för en krona i timmen. Jag och Ingvar Olsson i samma hus som jag gjorde det ibland. Vi rodde runt på ån och i kanalerna och metade. Ute på ån var det lite kusligt, man visste att där var det djupt och farligt. Jag minns att vi rodde ända bort till Fängelsebron inne i stan och ut mot Udden på andra hållet.

Helgeån var ingen lekplats direkt så som det kan skildras hos t ex Fredrik Böök. Vi höll oss till ängarna och vintrarnas översvämningar. De senare kom så säkert som amen i kyrkan, bara i olika omfattning. Det blev fina och vidsträckta isar ända ut mot Lillö.

I samband med grundläggningen nämns inget om brobygget över Helgeå, men det måste då ha varit påbörjat. Vid Christian IV:s nästa besök på Allö, i september 1614, har han gjort följande anteckning i sin skrivkalender för den 20/9: "Bleff den Broo maalt, som gaar fra Allöe over til Herloff Land, hvilken er 250 Favne lang." Det skulle inne-bära en längd av omkring 470 meter. I samband med ett ombyggnadsförslag år 1642 av den då bristfälliga Långebro anges dess längd till 661 alnar ( = ca 415 m. ) . Från omkring 1740 föreligger en uppgift, att Långebro efter en total ombyggnad 1716 skulle vara 734 svenska alnar lång (=436 m) och 123/4 alnar bred (= 7,57 m).

Under åren 1614-15 leddes brobygget av timmermannen Rasmus Jörgenssen Kolding (på 1620-talet verksam vid Frederiksborg, Kronborg och Antvorskov för Christian IV :s räkning och ännu 1632 nämnd som "Kongens Tömmermand" ) . År 1615 hade han 28 man i arbete på "den langa Broe for Christianstadt" under 86 dagar, och dessutom arbetade två "sågskärare" från Öllsjö, Peder Nielssen och Aggs Pederssen, med uppsågning av ca 3.500 alnar timmer. Till hjälp vid nedslagning av pålar hade man en pråm och en båt. Det omtalas också detta år, att några av de pålar, som slagits ned förra året, var "bröstfeldig och nedersuncken". Arbetet avslutades med utgången av juli månad 1616, då Långebro tydligen var i huvudsak färdig. I början av år 1628 uppsattes en vindbrygga på bron samt en slagbom. Dessa arbeten utfördes av timmermannen Niels Mortenssen enligt kontrakt med dåvarande länsherren, Jörgen Urne. På Erik Dahlberghs bilder av Kristianstad 1658 och 1678 ses Långebro med denna vindbrygga.

På vintrarna kunde isen gå ganska illa åt bropålarna. För att förhindra sådana skador befallde kungen genom sin länsherre den 27 september 1616, att stadens borgare skulle strax, när isen kunde bära, "vaede omkring Broan" och fortsätta med detta vintern igenom, så länge det behövdes. Att denna befallning verkligen efterkoms visar ett beslut, som borgmästare och råd fattade den 7 januari 1618. Då uppdrogs åt fyra fiskare i staden, Peder Jenssen, Peder Rasmusen. Oluff Mortenssen och Jörgen Fisker att vaka kring varje påle under Långebro, så länge vintern varade. För detta skulle de ha 10 dalar var. Men första gången skulle borgerskapet själv vaka kring pålarna, och det skulle ske dagen därpå, alltså den 8 januari 1618!

Underhållet av Långebro var en besvärlig och kostsam affär, och ganska snart fordrades nya reparationer. Kungen bestämde därför 1624, att bönderna i kringliggande härader skulle betala särskild skatt för brons underhåll, en ordning, som bestod långt fram i tiden. Det tillsattes också en särskild broförvaltare, som skulle ha ansvaret för bron. Den förste innehavaren av denna befattning var förutvarande borgmästaren i Åhus och senare i Kristianstad. Claus Hanssen, som skötte detta uppdrag till sin död 1630.

1614 Beslutade Kung Christian den IV bl a, att Långebro skulle byggas, att infarten från Långebro skulle var stensatt och att inne i fästningen skulle gatorna vara utformade med rännstenar på ömse sidor.

1616 Var den första Långebro bro färdigbyggd. En 470 m lång träbro på träpålar. Den började ungefär där Bomgatan ligger idag och slutade ungefär på samma ställe som nu.

1622 Befriades Kristianstads stad från underhållet på Långebro bro. I stället skulle underhållet bekostas av Listers, Gärds, Villands, Albo, Göinge, Färs och Frosta härader.

Mellan 1616 och 1860 byggdes Långebro bro om ett flertal gånger.

1860-61 Långebro bro byggdes om som stålbro i stället för som tidigare i trä. Bron byggdes och underhölls av ett brobolag som tog ut broavgifter. På grund av kostnaderna hade bron kortats betydligt och vägen lades i stället på en bank en lång sträcka och "snörpte" på detta sätt till ån. Kristianstad fick dock betala extrakostnaden för att den skulle vara öppningsbar. Detta för att hålla farleden från Åhus öppen upp till Fiskarbacken vid nuvarande Badhuset.

1906 Stadsfullmäktige uppdrog åt drätselkammaren att :"..med Långebrobolaget träffa uppgörelse angående övertagandet av framtida underhållet av bron, därvid staden skulle påtaga sig att bota de påsynade bristerna ävensom ersätta eventuell brist i bolagets kassa intill 500 kronor, mot det att bolaget till staden utan ersättning överlämnade den vid bron uppförda gångbanan."

1932-33 Förses Långebro bro med nya balkar och en betongöverbyggnad. Bron behövde inte längre vara öppningsbar då farleden från Lastageplatsen till Badhuset slopades 1919, när järnvägsbron byggdes.

1957 Läggs Hedentorpsvägen om i en ny sträckning, från norr om kylhuset (vid nuvarande Kronfågel) till Långebrogatan,.

1989 Invigdes Härlövsängaleden den 20 juni. Den byggdes för att avlasta Långebro, V Boulevarden och Snapphanevägen.

Det är inte många idag som inser vilken fantastisk prestation det var, att vid den tiden, i början av 1600-talet, bygga en icke mindre än 470 m lång bro över den då djupare och mer utbredda Helge å.

Christian 4 befallde dessutom att sex skånska härader gemensamt skulle svara för underhållet av den nya bron. Detta skedde motvilligt, men fortsatte ändå i nästan 300 år. Få broar i riket torde ha givit myndigheter och ämbetsverk så mycket att göra under tidernas lopp. Få har likaledes, mestadels på grund av att medel till underhåll saknats, vållat så mycket stridigheter och så mycket huvudbry på grund av ett kungligt danskt påbud som den långa bron - Långebro.

Det fanns på 1500-talet två möjligheter att korsa Helge ås vattenmassor i dess nedre lopp. Antingen passerade man på bron nedanför fallen i Torsebro eller också på en enkel bro vid Åhus. Denna senare bro lät dock Christian 4 ta bort för att förbättra seglingsmöjligheten till den nya staden Christianstad.

Vi måste också komma ihåg, att innan Gropahålet år 1775 blev nytt huvudutlopp för Helge å, var vattenståndet ca 60-70 cm högre än dagens och att därmed mycket stora områden av den låglänta terrängen stod under vatten. Fästningen placerades på den största ön, Allö, i detta vidsträckta vattenområde mellan Araslövssjön och Hammarsjön. På den näst största, Blackan, låg medeltidsborgen Lillö.

Den 4 januari 1614 utfärdade Christian 4 ett öppet brev till alla bönder inom Albo, Gärds, Villanos, Listers, Göinge, Norra Åsbo och Frosta Härader. Han riktade sig då i första hand till de bönder, som lydde under Kronan och Domkapitlet. De skulle före utgången av februari månad 1614 leverera 25 lass sten per härad, annars skulle de bli straffade. Med detta påbud inleddes en lång karavan av foror, som under flera år framåt skulle komma att forsla timmer, sten, jord, ris och kalk till den nya staden. Detta fordrade en god organisation, som den framstående Jens Sparre och hans medarbetare var ansvariga för.

Högabro

Brobygget

Brons båda ändar förstärktes med "bröstwerk af kampestenar". Den östra mot staden var 17 famnar, 32 m, lång och 5 alnar, 3,1 m, hög. Den västra var 18 famnar lång och 6 alnar hög. År 1616 fortsatte arbetena från mitten av februari till slutet av juli. Timmermannen Morten Jensen ledde då arbetet i 132 dagar och hade hjälp av 7 timmermän och 20 andra karlar. Man slog ner bland annat 76 pålar mitt i strömfåran och bron kunde i stort sett då anses som färdig.

I början av år 1628 sattes en vindbrygga upp inklusive en slagbom och för detta svarade timmermannen Niels Mortenssen. Det är denna vindbrygga vi ser på Erik Dahlberghs teckningar från år 1658.

Det dröjde inte länge förrän träbron var i dåligt skick och redan i stadens privilegiebrev 1622 ges order om iståndsättning. Vintertid gick isen illa åt bropelarna och från och med år 1616 ålades staden att hålla öppet vatten vid bron vintertid för att inte bropelarna skulle skadas av isen.

300 år av kunglig befallning

Kongens öfvertimmerman Hans Alinerniffler gjorde på lendsmanden Ebbe Ulfeldts uppmaning år 1643 kostnadsberäkningar för ombyggnad av Långebro och fördjupning av segelleden till Åhus. För Långebros del rörde sig då om en sträcka med 661 alnars längd. För ombyggnaden krävdes 900 st ekpålar i längder mellan 7,2 och 14,4 meter, 1 054 st 8,4-9,6 meter långa ekbjälkar och 1 464 st 7,2 meter långa ekplankor. Dessa enorma mängder virke var det inte lätt att få fram från de närbelägna kronskogarna, som ju skattats hårt för fästningens och stadens uppbyggnad.

Christian 4 svarade den 18 mars 1643, att Ulfeldt fick reparera bron "hvar det bäst behöfs" med det timmer han hade till hands. Borgerskapet i staden var beredd att skjuta till 600 riksdaler, vilket kungen tacksamt noterade. Detta tillskott skulle användas "intill vi i framtiden andra medel kunna finna, hvarmed återstoden kan göras färdig". Krig och efterföljande ännu större penningbrist gjorde att det storartade reparations- och ombyggnadsarbetet aldrig slutfördes. Efter kriget påstods Långebro vara ofarbar.

I början av år 1647 återkom Christian 4 och ökade broskatten till 12 skilling av varje "hel" och 6 skilling av varje "halv" gård. Även adelns veckodagsbönder skulle bidra, dock bara med hälften av vad kronbönderna betalade. Långebro ansågs så viktig, att alla skulle bidraga.

Träfort mittpå bron

Detta träfort mitt på Långebro vållade svenskarna, som belägrade fästningen, mycket besvär. Svenskarna byggde därför en befäst skans på natten den 28 februari 1678 med hjälp av 200 knektar. Skansen placerades av Eric Dahlberg längs nuvarande Långebrogatan, där Swedish Meats parkering nu finns.

Läget beskrevs som ungefär 300 alnar från västra brofästet, nära en där belägen stor sten. Den kallades därför Stenskans och skulle rymma mellan 500 och 600 man jämte sex kanoner, byggnader och annat, som behövdes för en längre vistelse där.

Danskarna höll samma natt på att förstärka träfortet mitt på Långebro. För att hindra färdigställandet av skansen gjorde danskarna i fästningen ett utfall. Med 27 båtar landsatte danskarna soldater, som gjorde "omfattning höger" för att förstöra den lilla, lite längre bort på tillfartsvägen, belägna bron och hindra tillförseln av byggnadsmaterial till skansen. Detta misslyckades, likaså kanonbeskjutningen från fästningen - Stenskans blev färdig efter tio dygn.

Bron sprängs

Svenskarna laddade slutligen en pråm med en försvarlig mängd krut för att spränga Långebro i luften. Inte heller detta lyckades. Nästa angreppssätt var med tjärkransar. Dessa sjösattes brinnande uppströms Långebro. Tjärkransarna var försedda med fasthakningsanordningar så att de skulle fastna i Långebros pålverk. Fyra av brons spann förstördes och besättningen i träfortet fick fly hals över huvud. Men danskarna klarade slaget om Långebro nästan utan manspillan. På svensk sida stupade ett 60-tal soldater.

Ofarbar

Denna för staden så viktiga bro behövde alltså återuppbyggas. De under kriget uppförda närbelägna skansarna, Stenskans, Grönhög och Hatten kom då väl till pass. Med största säkerhet användes också den sten som fanns i den redutt, som låg mellan västra brofästet och Stenskans, när broreparationerna startade. Fyllnadsmassorna användes till att förkorta bron och det västra brofästet flyttades fram cirka 100 alnar.

Karl XII sköt kon

Nya konflikter

1861 års järnbro

Vid detta lag hade Staten tillskjutit ungefär hälften och staden Christianstad betalat drygt 20 000 kronor för att få en del av bron svängbar. Bolaget hade dock kvar skulder på 80 000 kronor i början av 1890-talet, för vilka de sökte statsbidrag.

Den nya bron fick en något ändrad sträckning i förhållande till den gamla och en chaussé anlades på vägbanken. Den gamla sträckningen av bron kunde man se så sent som på 1930-talet, då några av de gamla bropelarna på den västra stranden fortfarande kunde skymtas.

Broavgifter

Mer bråk

Staden Christianstad vägrade dock bidra med 1 000 kr årligen, då Långebro "inte längre spelade så stor roll för staden som nu genom järnvägar söder- och västerut satts i förbindelse med landsbygden". (Stadsfullmäktiges protokoll den 6 oktober 1892). Staden överklagade och förlorade.

Efter beslut av 1905 års riksdag och enligt Kunglig majestäts brev den 26 april 1905 blev staden skyldig svara för östra landfästet, den egentliga bron och nära 75 m av chaussén på den utfyllda västra sidan. Utslaget återspeglar längden på den ursprungliga Långebro.

1932 års stålbro

Överstelöjtnanten R Ekvall utredde vid denna tid en helt ny överbyggnad med helvalsade stålbalkar och en överliggande platta av armerad betong. De underliggande bropelarna och landfästena ansågs fortfarande i så gott skick, att det inte behövdes någon ombyggnad i denna del. Förbättringarna gick på närmare 190 000 kronor, trots att man i slutskedet minskat bredden från 10 m:s körbana till 9 m. Bron saknade dessutom svängbar del. Det ansågs onödigt, då länsstyrelsen med anledning av den intilliggande, år 1917, byggda järnvägsbron, avhyst pråmtrafik norr om järnvägsbron. Långebro var klar för ny invigning 1933.

Växande bilism