Larsh - Vilans Vänner Kristianstad



Lars Hörbo berättar om sin barndom och uppväxt på Vilan



Far och mor 1955 		I slutet på fyrtiotalet gifte sig Thorsten Olsson med Ruth Nilsson. Så vitt jag vet var deras första gemensamma bostad Torggatan 4. I alla fall vet jag säkert att de bodde där 1949, då det finns bilder därifrån. De tog sig så småningom efternamnet Hörbo, vilket lär ha berott på ett överskott av personer med efternamnet Olsson, varav 3 med förnamnet Torsten, på min fars arbetsplats Statens Järnvägar. Min mor lär ha arbetat på Alms Konditori på Ö Storgatan i Kristianstad vid den tiden. Hur var nu deras nya bostad? Vid den tiden var Torggatan 4 ca 50 år gammal.

Utgår vi från vår tids uppfattning och jämför med hus byggda på femtiotalet, så är det ju helt acceptabla lägenheter det handlar om. Femtiotalets lägenheter hade centralvärme, WC, badkar och varmt vatten. De fungerar än idag, renoverade eller ej. Torggatan 4 hade inget av detta. Kallt rinnande vatten fanns, uppvärmningen skedde medelst eldning i kakelugn eller kamin, naturbehov gjordes i VS, dvs Vanligt Skithus vilket var ett bås med latrinkärl på gården. Tvätt skedde i så kallat brygghus. Tvättmaskin var lika ovanligt som ett UFO och varmt vatten likaså. Var detta från början slum? Lite motsägelsefullt är då det faktum att lägenheten utrustades med helt igenom nya möbler. Så troligen var det ganska vanligt att bo i hus med denna standard. Det jag minns av hyran var att min far nämnde 150 kr, och detta bör ha varit runt 1960.

Hur såg nu denna lägenhet ut? Tja vad jag minns så kom man in i en lång hall, som gick att avskilja med en pardörr. Köket som låg till höger i detta fall, hade en påver inredning, bestående av en vask med kallvattenkran, skafferi, hörnskåp, underskåp och ett skåp som var halvhögt, som i vårt fall inrymde sjukvårdsartiklar. Matlagningen skedde på ett fotogenkök som var placerat på en vaxduksförklädd köksspis, vedeldad. Möblerna var ett köksbord med två stolar och en kökssoffa som var bäddbar.

Vardagsrummet, med dörr direkt till köket hade korkmatta, som vid jämna mellanrum fernissades. Här fanns en soffgrupp, soffa med två fåtöljer och ett soffbord som hade en ratt. Om denna var för att kunna höja detta bord eller om den användes medelst en sinnrik konstruktion för att medge iläggandet av en skiva för att förlänga densamma kan jag låta vara osagt. Vidare fanns det en radiogrammofon och ett stort skrivbord, vilket hade bokhylla på baksidan och av detta skäl var placerat en bit in i rummet. Fönstren var av enkelglastyp och förseddes med extra fönster på vintern, s.k. dubbelfönster, vilka anbringades med vadd emellan och tätades med klisterremsor, alla utom ett som var till för vädring. Vadden dekorerades vid jultid med konstgjorda svampar o dyl. Uppvärmning skedde medelst en kokskamin som var kopplad till kakelugnen, som alltså inte användes för sig själv.


Torggatan 4, framsida och baksida

Utsikt mot väster

Från detta rum nåddes andra delen av hallen, vilken användes för uppställning av en trampsymaskin av märket Husqvarna samt en byrå. Här fanns också en garderob, vilken jag minns som ett utmärkt gömställe. Tvärs över hallen nådde man finrummet. Här var det fråga
om kakelugnsuppvärmning, men detta rum användes endast vid högtidliga tillfällen. Trots denna magra användning var det möblerat med fina ekmöbler, buffé, linneskåp matbord i ek med klädda stolar. En bokhylla minns jag också fanns där. På vintern användes detta rum så gott som inte alls, och där sattes heller inte in dubbelfönster.

Jag föddes i augusti 1955, det lär ha varit en oerhört varm sommar. Min mor lär ha lidit av graviditeten i denna värme. Detta, förenat med en svår förlossning, kan ha bidragit till att jag blev det enda barnet.

Huset hade nio lägenheter. I dessa fanns åtta barn födda 1954-1956. Med risk för att bli lite långrandig ska jag försöka komma ihåg mina grannar. På första våningen bodde familjen Olofsson, det fanns en äldre pojke vid namn Leif, och jag tror att det fanns en son till, men hans namn har jag glömt. De hade i alla fall en flicka som hette Ingegerd, med samma ålder som jag. Mittemot dem flyttade så småningom in familjen Svensson, pappa Malte som jobbade på KBS och mamma Aina (?) samt barnen Björn och Britt. Britt var född samma år som jag. I den lägenheten, tror jag det var, bodde tidigare familjen Ahlbeck, med dotter Gunnel, som min mamma berättat passade mig ibland. Hon blev turistchef i Kristianstad så småningom.

På andra våningen bodde till vänster familjen Augustsson, pappa Gustav och mamma Göta. Barn Göran, äldre än jag och Åke född 1954. Rakt fram bodde Brandins med pappa Agne, mamma Ella och barnen Hasse och Jörgen. Hasse var äldre men Jörgen var ett år yngre än jag. Så till höger bodde vi, Thorsten, Ruth och Lasse.


Jag vill gå! Notera kaminen.

På tredje våningen till vänster bodde Nilssons, Kalle och Greta och Johnny, jag tror han var född 1953. Rakt fram bodde tant Ester (Nilsson) Sist, till höger bodde familjen Holm. Mamman hette Emmy, pappans namn har jag glömt men barnen hette Rita, äldre än jag och Inger, jämngammal med mig.

I ett halvhus, med ingång från gaveln, bodde familjen Holmberg. Pappan blev nog tidigt ensam med barnen och jag minns två bröder, äldre än jag och en flicka, Ingegerd som jag tror var född 1955, som jag.


Maestro Lasse 		Alltså i ett hus med nio familjer fanns det åtta barn i bästa lekkamratsåldern. På Torggatan 3 bodde Lennart Flyman och i vidhängande hus på Hantverkargatan, som gick fram till Långebro Mekaniska, bodde Peter Englesson. Vilket gäng! Ja inte var det så att alla lekte med alla i bästa symbios, men vi höll ändå ihop i "gårdarnas krig" vilket kunde vara påtagligt ibland. Det var ju gott om ungar i kringliggande gårdar också.

I huset fanns också en torkvind. Här uppe hade min far ett vindsutrymme med lite snickargrejor och här tillverkade han en liten fungerande minifiol till mig så att jag kunde imitera min far som spelade fiol.

I källaren hade vi varsitt utrymme och där förvarades mest koks eller ved. Källarnedgången var mörk och det var alltid kusligt at