Larsh - Vilans Vänner Kristianstad

TV! Jag avslutade min förra berättelse med att vi flyttade från Torggatan. Något mer minne har dock infunnit sig från Torggatutiden. Det sattes nämligen upp en TV-affär i huset ungefär mittemot Malmströms konditori. Här förevisades TV av märket Arena i skyltfönstret. Vi stod som klistrade vid rutan. Här har jag ett minne av en äldre pojke som var snäll mot oss barn, och som hette Örjan. Han såg till att vi småbarn kom åt att se. Jag tror han höll ihop med någon av Olofssons pojkar. Leif kanske minns honom? Vi skaffade så småningom TV vi också, den var av märket Monark! I själva verket var det Nornan, som jag tror tillverkades i Danmark, möjligen Norge. Eftersom vi inte hade mer än 127 Volt på Torggatan fick vi ha en transformator till hjälp. Det allra första TV-program jag såg på vår egen TV var kapprodd från England. Inte för att jag var intresserad av det och speakern pratade engelska och det begrep jag inte. Jag var heller inte så läskunnig att jag hängde med på textremsan - men jag tittade ändå, fascinerat.

Leken fortsatte på Torggatan

Under en lång tid efter att vi hade flyttat, återvände jag till Torggatan för att leka. Jag minns att jag hittade en leksaksbil föreställande en Volkswagen, Den gömde jag i cykelstallet för att ta fram när jag var på min gamla gård för att leka, så slapp jag låna bilar av de andra. Åke Augustsson bodde kvar ett tag till, minns jag.

Vid denna tid ökade trafiken stadigt och en av lekarna gick ut på att man valde ett bilmärke, kompisen ett annat som man trodde var ungefär lika frekvent, och så satt man vid Riks-fyran och räknade hur många bilar av det valda märket som passerade. Först till femtio vann, om man valde Volkswagen och Volvo, först till tjugo om man valde Opel och Ford. Vi valde alltid två bilmärken som vi ansåg vara ungefär lika mycket förekommande, annars var utgången given och vinnaren klar.

Mackarna var ett mål för besök för att tigga märken att klistra på cyklarna. Längst ut mot Härlöv låg Mohlins Motor som sålde BP-bensin. Hit gick man inte, men pappa, som tankade sin moped där, ordnade ett märke med en flicka på en scooter -utan hjälm- som reklam för BP. Om man fortsatte in mot Kristianstad kom man till Mobil, sedan var det Esso, Shell, Gulf, Caltex och Koppartrans närmast Helgeå och på den norra sidan av Långebrogatan. Mitt emot Koppartrans låg IC, följt i väster av Gulf, och senare, efter högertrafikens införande, ytterligare en liten Caltex automatstation. Någonstans, jag minns inte var, fanns en Murco-mack, som jag tror sålde rysk bensin. De här bensinmärkena är ju borta i Sverige idag, alla utom Shell. Man skulle ha sparat lite obegagnade klistermärken, de hade haft ett affektionsvärde idag.

Men leken runt Torggatan var snart ett minne blott. De flesta flyttade ut vid den tiden, 1965 revs ju huset. Vi blev kvar på Vilan och så blev också Augustssons, som flyttade till ett mindre hyreshus på S. Långgatan. Detta hus ägdes av Emil Persson. Så småningom flyttade även de till Odalgatan, till de nybyggda HSB-husen.

Vi skaffade bil!

Långt om länge skaffade även min far bil, Jag var tio år och kunde därför inte längre åka barnsadel på hans moped och det var inskränkningar i tågtrafiken i bilismens frammarsch. Och det fanns råd att skaffa bil, i alla fall en begagnad. Min far tog körkort under kriget men hade aldrig haft egen bil och inte kört sedan dess heller. Han gjorde ett klokt val och körde några lektioner på Lindhs trafikskola. En annan Lindh sålde bilar och av honom inhandlades en två år gammal grön Taunus 12M. Gissa om pappa var stolt, och det var jag med. Denna bil hängde med till 1977 då den krockades och skrotades. Således var det samma bil som jag som tioåring jublade över, som jag sedan körde själv när jag tog körkort. 40hk DIN, 0-100 på 25 sekunder! Vrrooom!, Nä, kvick var den inte, men väldigt hållbar. Den hade gått 23 tusen mil utan att motorn hade rörts, när den förolyckades. Det var rätt mycket för en småbil av årsmodell 1963, även om det inte är mycket idag.

Jag och Åke Augustsson

Jag tog emellertid upp kontakten med Åke igen och vi lekte mycket både på deras gård och i kolonin. Vi hade en rolig lek som bestod i att operera äpplen, d.v.s. vi skar bort stötskador och fyllde i ny vävnad från reservdelsäpplen. Jo visst, här fick vi röra frukten. Åkes bror, Göran, hade en svart Puck med paddliknande ljuddämpare. Det fanns ett Puckgäng på den tiden, alla med svarta mopeder av märket Puck. Jag tror de gick lite fortare än vad som var meningen.