1927 - Vilans skola i Kristianstad

År 1925 tillsattes en komité för utredning av frågan om ett nytt skolhus för Vilan, och redan vid decemberkyrkostämman samma år framlade komitén sitt av kyrkorådet tillstyrkta förslag, vilket vann kyrkostämmans bifall. Förslaget, uppgjort av arkitekten C. Andrén, Staffanstorp, slutade på 220 000 kr.

Den nya byggnaden, som är uppförd i tre våningar jämte källarvåning, inrymmer ett 10-tal lärosalar, ett par salar för undervisning i kvinnlig slöjd, lärarbostäder, lägenhet för vaktmästaren, reservsalar, plats för vatten-, värme- och sanitära anläggningar samt gymnastiksal, vilken inrymts i en särskild vinkelbyggnad och blivit försedd med duschrum. Så begärdes rätt att upptaga amorteringslån till skolan, och i februari månad 1926 förelåg byggnadsplanen färdig. Strax därefter erhölls k.m.ts tillstånd till byggnadens uppförande, och den 1 juni samma år påbörjades byggnadsarbetet.

Huvudentreprenör för bygget har varit Einar Nyström, Kristianstad, som har utfört grundläggnings- och byggnadsarbetet. För vatten-, värme- och sanitära anläggningar har Aktiebolagt Vatten och Värme, Carl Holmberg, svarat, medan de elektriska installationsarbetena utförts av Elektriska installationsbyrån, Kristianstad. Målningsarbetet har utförts av målaremästare N.P. Dahlqvist, Kristianstad. Skolmöblerna och inventarierna har levererats av fabrikör John P. Wahlqvist, Kristianstad, med undantag av gymnastiksalens inventarier, som äro från Aktiebolaget Svensk gymnastikmateriel, Hultsfred. Som kontrollant för byggnadsarbetet har fungerat byggmästare C. Eklöv, Vilan. Värme- och vattenledningarna samt de sanitära anordningarna har kontrollerats av ingenjörsfirman A.M. Thulin, Malmö, samt måleriarbetena av målaremästare N. Svensson, Vilan.

Kostnaden för skolhuset synes komma att stanna vid det beräknade beloppet. Vid byggnadens avsyning i lördags hade allt befunnits gott, och tal. ville nu till entreprenörerna, leverantörerna samt för övrigt alla, som bidragit vid arbetets utförande, frambära ett tack. Å komiténs vägnar frambars tack till Norra Åsums församling för det förtroende, som visats komiténs medlemmar genom uppdraget att handhava byggnadsföretaget. Till sist uttalades förhoppning om, att den nya skolan måtte gå en ljus framtid till mötes, samt ställdes en anmodan till kyrkoherden G. Lundgren att inviga skolan.

Härpå sjöngs psalmen 268, varpå kyrkoherde Lundgren höll ett väl genomtänkt och innehållsrikt tal med utgång från orden i Ebréerbrevets 3 kap., 4 vers: "Vart och ett hus bygges av någon, men Gud är den som har byggt allt." Det ligger något stort och sant i dessa ord, yttrade kyrkoherden, och den fromme stannar gärna inför dem. I dessa höstens dagar spårar man Guds hand över allt ute i naturen. I dag ha vi samlats till en barnens fest. Må vi äldre komma ihåg, att barnasinnet är som den renaste pärla, som noga bör aktas och vårdas! Må vi göra allt vad vi kunna för att bevara barnen från livets frestelser!

Mänskliga värden stiga och falla framhöll tal. vidare, men de gudomliga och eviga värdena förlora aldrig sitt värde. Människans makt har vuxit på alla områden, men så kan också högmodet infinna sig och med den andra tider, då högmodet förbytes i modlöshet och ängslan. I dag stå vi inför ett mänskligt storverk, en i alla avseenden väl utförd byggnad, men måtte detta icke giva oss anledning till självöverskattning. Må vi i stället, även då festgirlangerna äro borta och allting blir alldagligt igen, fortsätta med plikttroheten i vår gärning.

Kyrkoherden frambar ett tack till alla, som haft med byggnadens uppförande att skaffa, enkannerligen byggnadskomitén, som på ett i allo förtjänstfullt sätt skilt sig från sitt uppdrag. Med tacksamhet vill Norra Åsums församling mottaga denna byggnad. Måtte barnen i densamma fostras till sant kristliga karaktärer, som hålla kärleken och sanningen högt. Till sist förklarades skolan invigd för sitt ändamål.

Härpå sjöngs psalmen 272, varefter folkskoleinspektör O. Th. Huldén höll ett anförande. Han betonade inledningsvis byggnadens uppgift att vara en härd för de ungas fostran till goda och dugliga samhällsmedborgare samt gjorde därpå en återblick på den tid, som gått.

Det är icke många samhällen, som på kort tid genomgått så stora förändringar på skolans område, som just Vilan. År 1888 fick Vilan sin första skola. Förhållandena voro då blygsamma, och man fick nöja sig med en enda lärarekraft. Åren gingo, och det fick arbetas under besvärliga förhållanden. En hel del barn sändes till skolorna i Kristianstad, vilket till sist föranledde en interpellation i stadsfullmäktige därstädes, huruvida det var sant, att över hundra skolbarn från Vilan undervisades i stadens skolor utan någon som helst ersättning. I stadsfullmäktige fanns ingen som kunde lämna ett tillfredsställande svar på frågan. Även om interpellanten överdrivit saken högst betydligt, voro dock förhållandena sådana, att man såg sig nödsakad att med allvar överväga frågan om ett bättre ordnat skolväsen å Vilan. Omsider tillkom också den första egentliga skolan, belägen invid Vilans gjuteri. Den följdes snart nog av den "nya, stora skolan", med vars uppförande man ansåg sig ha löst samhällets skolfråga för all framtid. Emellertid är det så med skolfrågan, att den helt enkelt aldrig blir slutgiltigt löst. Vilans samhälle växte till mer än man tidigare väntat sig, barnantalet ökades starkt, och dubbelläsning blev regel. Såväl lärarepersonalen som mödrarna veta hur besvärligt det är med dubbelläsningen, och därför är säkerligen inga i församlingen gladare än just dessa, då den allra nyaste skolan nu står färdig att tagas i bruk. Med ett slag har man nu kommit från de hittills rådande besvärligheterna.

När man ser på de skolor som varit och gör en hastig överblick över den nya skolan, fortsatte hr Huldén, så frestas man att beteckna den senare som ett palats, men vid närmare granskning framgår med önskvärd tydlighet, att det icke tillkommit mer än som nödtorvtigt behövs, för att undervisningen skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt. Ingenstädes påträffas någon lyx. Allt är enkelt och måttfullt genomfört, men synnerligen praktiskt. Det är glädjande, att dessa ljusa och trevliga salar nu kunna tagas i bruk för samhällets barn. Frågan om den nya skolan har lösts i enighetens tecken, och samhällets ledande män äro värda stort tack för den förståelse de visat.

"Barndomen är den stora kapitalbildningens tid för varje människa" har biskop Gottfrid Billing en gång i tiden sagt. Det ligger stor sanning i de orden. Av barnaårens användning beror livets ränteavkastning eller ränteförlust, sade tal. och betonade vidden av det ansvar, som vilar på föräldrar och lärare ifråga om barnens ledning och utveckling. Försummas barnens fostran, blir det stor ränteförlust. Barnens uppfostran är en oerhört viktig samhällsfråga, ja, kanske den allra viktigaste. Av stor vikt är, att skolan icke isoleras och blir en stat i staten, utan söker kontakt och samarbete med barnens föräldrar. För lärarna bör det vara en glädje, om föräldrarna besöka skolan, icke blott på examensdagarna, utan när som helst i det dagliga arbetet, ty härigenom skapas ömsesidigt förtroende. I skolan bör man lägga an på att av barnen skapa självständigt tänkande och handlande människor. Våra lagstiftare kunna visserligen åstadkomma nya skolformer och påbjuda desammas tillämpning, men utan dugliga, samvetsgranna och plikttrogna lärarekrafter, som verka i det tysta, kan icke den stora och betydelsefulla undervisningsfrågan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Till sist frambar hr Huldén ett varmt tack till hela Åsums församling för åstadkommandet av den vackra och tidsenliga skolan, uppläste en dikt av en skåneskald samt uttalade en önskan, att läroarbetet i skolan måtte bli ett arbete i kärlek till barnen, till hembygden och till landet i dess helhet. Sker arbetet i den andan, skall Guds välsignelse vila över skolans verksamhet, och har man den välsignelsen, behöver man icke misströsta.

Härefter följde ytterligare sång av barnen, varpå kapten Axel Berg von Linde talade om gymnastiken och dess betydelse för land och folk samt frambar ett tack till församlingen för de utmärkta anordningar, som för ungdomens fysiska fostran tillkommit i samband med den nya skolan.

Härpå läste kyrkoherde Lundgren en dikt av biskop Eklund, varefter invigningsakten slöts med psalmen "Herre signe du och råde."

Samtliga närvarande blevo efteråt bjudna på kaffe i den intilliggande gamla skolan. Vid en rond genom den nya skolbyggnaden får man ett synnerligen gott intryck av densamma. Överallt är det ljust och luftigt, och man får en känsla av, att barnen här måtte kunna trivas och med liv och lust gå till sitt arbete. Som ovan antytts, är utrymmet så pass tilltaget, att dubbelläsningen fullständigt eliminerats.

Ledamöter i byggnadskomitén har varit kommunalkamrer Axel Nilsson, ordförande, kyrkovärden Nils Olsson, Åsum, lantbrukare Olof Larsson, Härlöv, överlärare Axel Hulthén och t.f. överlärare O. Miörner, Vilan, skomakaremästare P. Palmblad, Odal, samt landstingsman W.P. Westerberg, Vilan.