Kronfagel - Vilans Vänner Kristianstad

Från ägghandel till fjäderfäslakt

Om fjäderfäslakt ur boken Svenska Ägghandelsförbundet 1932-1957, utgiven 1958

Redan 1939 varslade SÄs direktör om att fjäderfäslakten skulle på allvar tas upp på förbundets program. Enligt planerna skulle fjäderfäslakterier upprättas för varje område där man kunde räkna på en omsättning av minst 200 000 slaktdjur pr år. Det saluöverskott som uppstod sedan den lokala marknaden mättats skulle, precis som skedde med äggen, ställas till Ägghandelsförbundets förfogande.

Under 1939 fick dock verksamheten inte någon vidare fart, även om värdet av SÄs försäljning av slaktat fjäderfä ökade från 63 000 kr till 97 000 kr. 1940 kom emellertid ett markant uppsving. Då uppgick försäljningsvärdet för slaktat fjäderfä till inte mindre än 242 000 kr. Genom nyinredda kylrums- och expeditionslokaler vid Äggcentralen i Stockholm hade man rustat sig för att möta den ökade efterfrågan, som kristiden med dess olika ransoneringar på andra köttvaror förde med sig. Fjäderfäkött belades som bekant aldrig under krigsåren med ransoneringskort.

--------------------------

Kvalitetsbestämmelser för fjäderfä

Redan tidigare har omnämnts uppsvinget för fjäderfäslakten under krigsåren. I slutet av 1940 lade SÄ-styrelsen fram kvalitetsbestämmelser för denna slakt för att få till stånd mer ordnade förhållanden på en marknad, där husmoderns inköp tidigare hade karakteriserats som "rena lotteriet". För plockad vara hade man fyra kvalitetsklasser: Special, prima, standard och sekunda.

Till den nya lagerlokalen i Centralsaluhallen i Stockholm, som var färdig i början av år 1941, kom slaktat fjäderfä huvudsakligen från Västgöta Ägg, Kalmar Äggcentral, Västra Sveriges Äggcentral, Svenska Äggexportföreningen och Östgöta Ägg, vilka samtliga var utrustade med fjäderfäslakterier. Försäljningen på stockholmsmarknaden gick, liksom äggen, så mycket som möjligt direkt till detaljhandlarna med undvikande av grosshandeln. Av de bästa slaktdjuren gjorde man märkesvaran Kronhöns och Kronkyckling, som förpackades i cellofanomslag.

----------------------------

Krigsåren var ju ersättningsmedlens förlovade tid, och som ett alls icke dåligt surrogat för den uteblivna äggimporten fick man äggpulver från Kina och Amerika i betydande kvantiteter. Detta kom att ersätta tilldelningen av ägg till allmänna inrättningar, bagerier och restauranger och skapade en något bättre balans - om nu detta är ett lämpligt ord! - mellan tillgång och efterfrågan på äggmarknaden. Dessutom var naturligtvis denna import ett välkommet inslag i SÄs affärsverksamhet.

Ett annat "ersättningsmedel" blev kaninen. SÄs omsättning av fjäderfäslakt sjönk markant 1942 och på hösten samma år träffade förbundet överenskommelse om samarbete med Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund. Man upptog inköp och försäljning av kaninkött på ägghandelsorganisationens program. "Kaninodlingen har speciellt i dessa dagar en viktig uppgift att fylla, ty den kan sägas ha återställt balansen på köttmarknaden. Någon kristidsföreteelse är dock inte kaninodlingen, utan den har sin självskrivna plats bland landets näringar även i goda tider". Yttrandet fälldes av landshövding E. Lindeberg när han hedrade Kaninavelsföreningarnas 25-årsjubilerande stämma i Ronneby med sin närvaro den 5 mars 1942.

------------------------

Också fjäderfäslakten ökade under 1943 (220 000 kg mot 67 000 kg året innan). Men kaninslakten spelade fortfarande en viktig roll och den sammanlagda invägningen av kaniner låg väl så högt som den av fjäderfä, nämligen på nära 300 000 kg. I själva verket blev tillgången tidvis så riklig att kaninkött måste infrysas. 1943 var kaninuppfödarnas största år; aldrig någonsin har det uppfötts och slaktats så mycket kaniner som detta år.

-----------------------

En allt viktigare produkt blev som nämnts fjäderfäet. Fjäderfäslakten visade en stark ökning, även om Ägghandelsförbundets andel av partihandeln med slaktfjäderfä ännu inte hunnit bli större än ca 10 proc. vilket kan jämföras med de ca 49 proc. som 1944 var SÄ-äggens andel av totala partihandeln med ägg. Under 1944 startade förbundet en reklamkampanj för slaktkyckling under mottot "Från lyxmat till vardagsmat". Den slog mycket väl ut inte minst genom att en slakterikonflikt ungefär samtidigt gjorde bristen på kött och fläsk än större än tidigare och ökade intresset för höns och kyckling.

----------------------

Inom Ägghandelsförbundet arbetade man målmedvetet med slaktfrågorna (fjäderfäslakten ökade till 400 000 kg) och den 5 nov. 1945 öppnades på fjäderfäslakteriet i Skara en slaktkurs för ca 40 personer inom organisationen. Det var till övervägande del slakteriföreståndare vid de olika äggcentralerna, som trimmades inför den planerade eller då redan pågående kapprustningen av centralernas slakterier. I ett uttalande för JF den 24 okt. 1945 förklarade dir. Eliason att vad man syftade till var en centraliserad slakt inom varje produktionsområde genom upprättandet av moderna fjäderfäslakterier. Insamlingen av djuren skulle ske medelst bilar och slakt och behandling skulle ske genom tidsenliga metoder och med anlitande av den moderna kylteknikens alla möjligheter. Det var planer som i allt väsentligt skulle bli helt realiserade inom några få år. Redan 1940 hade - som framgått - rätt långt avancerade förberedelser för en ordnad fjäderfäslakt vidtagits men avbrutits av kriget. Nu inför krigsslutet stod man beredd att utnyttja ev. förmånliga konjunkturer för fjäderfäslakten.

---------------------

Slaktdjursmarknaden, som inte på samma sätt besvärades av regleringsvilliga myndigheters benägenhet att sätta normalpriser, utvecklade sig till en allt viktigare del av Ägghandelsförbundets verksamhet. Invägningen låg 1946 på 610 000 kg och 1947 på 721 000 kg. Ökningen berodde väl till inte ringa del på foderbristen med åtföljande utslaktning som man tvingades till på många håll. Men samtidigt har man att ta med i beräkningen den kapacitetsökning som organisationen fått genom nya slakterier i Borlänge och Borås och upprustningen av slakteriet i Växjö. Samtliga nybyggda eller upprustade slakterier - förutom de nämnda också Kristianstad, Visby och Linköping - hade utrustats med kylrum. Den nyupprättade rationaliseringsavdelningen inom Ägg-handelsförbundet, med disp. Georg Goude som chef, svarade för den tekniska konsultationen från förbundets sida i dessa och andra frågor.

-------------------------

Fjäderfäslakten fortsatte att öka. 1951 var den inte mindre än 31 proc. större än året innan, eller 1,6 milj. kg. I ett uttalande för JF (14/7 1951) sade assistent Rolf Schweitz, SÄ, att han hoppades på en kontinuerlig export av slaktdjur och därtill naturligtvis att de svenska husmödrarna skulle bli flitigare avnämare. SÄ hade vid denna tid börjat sälja djupfrysta höns och hade då till en början att arbeta med husmödrarnas vanföreställning om att frusna varor inte skulle ha samma kvalitet som de färska. En reklamkampanj kom också under hösten.

När det gäller den tekniska sidan av fjäderfäslakten kan kanske de första efterkrigsåren kallas vara uppbyggnadsår genom att de viktigare produktionsområdena då fick sina behov av slakterier tillgodosedda. Förbundet deltog som medlem i Södra Sveriges Fjäderfäslakteri, som upprättade ett modernt slakteri i Kristianstad 1947. Nya sortiment kommer nu ständigt fram och 1952 undersökte förbundet möjligheterna att lansera s.k. broilers, en kyckling av amerikansk typ, på hemmamarknaden. - En annan fjäderfäprodukt, som började bli vanligare vid denna tid var kalkonen. Exportkvantiteten 1952 uppgick således till 175 ton, som såldes på England.

---------------------

Hösten 1953 startade SÄ tillsammans med medintressenter landets första hönskonservfabrik - AB Kronhöns i Västergötland. Till fabriken levereras förstklassiga råvaror från flera olika fjäderfäslakterier. I färgglada burkar "Höns med gelé", "Höns med champinjoner" etc. distribueras konserverna därifrån ut över landet. Kapaciteten är vid full drift uppe i ett produktionsvärde på över en milj. kr. Fabriken är att se som ett komplement till SÄs giv med hönsen "färdiga för grytan", som också den har slagit väl ut.

----------

SLAKTFJÄDERFÄ

Slaktfjäderfähandeln inom organisationen är av relativt ungt datum och vid förbundet omsattes under de första åren endast obetydliga slaktkvantiteter, i mycket stor utsträckning var det då fråga om försäljning av hemslaktade, oplockade djur och verksamheten var att betrakta som en ren service åt medlemmarna.

Efter de första årens mera tillfälliga verksamhet på området framträdde emellertid ett behov av fastare former för slaktdjurshandeln. Sålunda tillkom år 1941 de första klassificeringsbestämmelserna för tamfågel, och under 40- och 50-talen inrättades ett flertal nya fjäderfäslakterier vid äggcentralerna, vilket gjorde det möjligt för organisationen att i större utsträckning taga emot levande fjäderfä från producenterna. Härigenom uppnåddes enhetligare behandling och bättre hållbarhet på produkterna och dessa kunde erbjudas konsumenterna i ett mera tilltalande skick.

Fjäderfäslakteriernas arbetsformer

Redan tidigt hade vissa äggcentraler börjat intressera sig för slaktfjäderfähandel, även om denna i allmänhet icke fick någon större omfattning. Svenska Äggexportföreningen övertog exempelvis 1906 en gödanstalt i Tomelilla, där höns och tuppar som inköptes från äggproducenerna, göddes och slaktades på ett föredömligt sätt.

Före de första verkliga fjäderfäslakteriernas tillkomst på 1930-talet var emellertid behandlingen av slaktdjuren i allmänhet mycket primitiv. Det vanligaste sättet för avlivningen var avhuggning av huvudet varefter djuren buntades eller packades i säckar och trälådor för vidarebefordran till fågelhandlarna. Det säger sig självt att konditionen på djuren under sådana förhållanden lämnade mycket övrigt att önska.

I den mån som fjäderfäslakterier startades efter danskt och amerikanskt nönster började djuren plockas med maskiner i samband med avlivningen. Tidigare hade djuren mestadels plockats för hand eller ev. torrplockats i särskilda maskiner, dvs. djuren undergick ingen skållning före plockningen.

De speciella fjäderfäslakterierna utrustades med transportband, i vilka djuren hängdes upp och matades fram genom de olika behandlingsstatioterna. I princip användes fortfarande samma system, även om maskintyperna förändrats och förbättrats under årens lopp.

Arbetsgången i ett modernt fjäderfäslakteri är i korthet följande.

Djuren slaktas så snart som möjligt efter intransporten, och undergår således numera inte någon gödning på slakteriet. Efter upphängning i en kedjetransportör slaktas fåglarna genom regelrätt stickning, passerar genom en skåptank och plockas därefter i maskiner med gummislagor eller gummifingrar, som piskar av fjädrarna. Efter finplockning för hand sveds och tvättas djuren varefter klassificering och vägning sker var för sig av varje producents leverans. Djuren uppbindes och kyles i isvatten eller i kylrum och är därefter färdiga för distribution eller urtagning.

I slutet av 1940-talet började organisationen försälja urtagna djur, "färdiga för grytan", i avsikt att stimulera konsumtionen av fjäderfä. I början togs djuren ur genom uppskärning i ryggen, men detta förfarande visade sig inte vinna anklang hos konsumenterna och man övergick därför till urtagning genom uppskärning av bukhålan. Dylika urtagna djur packades först individuellt i cellofan, men sedan början på 50-talet har härför uteslutande använts det amerikanska emballaget cryovac, som krympes på djuren och ger ett utomordentligt skydd samtidigt med ett tilltalande utseende.

Slakterilokalerna är underkastade bestämmelserna i livsmedelsstadgan, och det ankommer på hälsovårdsmyndigheterna och länsveterinärerna att övervaka den hygieniska standarden. Fr. o. m. 1958 kommer därjämte möjligheter att öppnas för frivillig offentlig köttbesiktning genom tillkomsten av s. k. fjäderfäkontrollslakterier.

Klassificering

Som ovan nämnts tillkom förbundets första klassificeringsregler 1941. Dessa har sedermera undergått viss revision och för närvarande klassificeras organisationens slaktdjur i 4 kvalitetsklasser, nämligen kron, prima, standard och sekunda. Avräkningen till producenterna sker efter slaktad vikt och med hänsyn till den individuella kvaliteten på djuren. Några officiella kvalitetsbestämmelser för slaktfjäderfä finns inte i vårt land.

Distribution

Försörjningen av organisationens olika marknader med slaktdjur sker i princip på samma sätt som beträffande äggen. Eftersom produktionen av fjäderfä är mera säsongbunden än äggproduktionen, är dock behovet av säsongsutjämnande lagring större. Sådan lagring sker huvudsakligen genom infrysning, men efter tillkomsten av organisationens konservfabrik i Lundsbrunn 1953 även genom hermetisk konservering.

Bland tillverkningarna vid nämnda konservfabrik, som drives som ett särskilt företag, Aktiebolaget Kronhöns, kan nämnas konserverade färdiga maträtter såsom höns med ris och curry, höns med champinjoner och olika hönssoppor samt konserver med tamfågelkött i portionsbitar, leverpastej och aladåber samt dessutom vissa djupfrysta produkter såsom hönskroketter.

------------------

Enoch Flygare

Hans Duvander om hur det började med kaninslakt i det gamla fryshuset på Långebro

Länk till Regionmuséet om Kronfågel